Forskning: Två nya superdatorer stärker viktig forskning

UPPMAX (Uppsala Multidisciplinary Center for Advanced Computational Science) vid Uppsala universitet ingår som ett av sex nationella centra i SNIC (Swedish National Infrastructure for Computing) och ger forskare i Uppsala och Sverige tillgång till datorresurser och avancerat användarstöd för sina beräkningsbehov. Nu invigs två nya superdatorer; Bianca och Rackham (centrets datorsystem har namn från böckerna om Tintin), båda speciella på olika sätt.

Bianca är Sveriges första datorsystem för säker bearbetning av storskaliga känsliga data. Den typ av data som ska analyseras med hjälp av Bianca är framförallt genomdata (DNA) från människor. Det är därför viktigt att lagring och hantering av data sker på sådant sätt att ingen obehörig kan få tillgång till det. Nya tekniska lösningar har utvecklats och avtal som reglerar hanteringen enligt personuppgiftslagen har tagits fram. Bianca är en del i ett större projekt, SNIC SENS, med finansiering från Vetenskapsrådet och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Rackham är Uppsala universitets hittills största datorsystem med mer än 6000 beräkningskärnor. Rackham är ungefär tio gånger kraftfullare än sin föregångare, systemet Tintin, som pensionerades 1 mars. Det nya systemet har dessutom dubbelt så mycket minne per beräkningsnod och är kopplat till ett mycket snabbt lagringssystem, vilket gör det till ett bra system för minneskrävande och dataintensiva beräkningar.

– Tillsammans ger de två nya superdatorerna ännu bättre förutsättningar för banbrytande forskning inom bioinformatik, materialvetenskap och många andra områden där datorsimuleringar och dataanalyser är fundamentala byggstenar, säger Elisabeth Larsson, föreståndare vid UPPMAX.

Om UPPMAX

Ett stort antal forskargrupper både vid Uppsala universitet och andra lärosäten använder UPPMAX datorsystem. Vid årsskiftet hade UPPMAX mer än 1100 aktiva användare. En stor andel av den forskning som bedrivs här är inom bioinformatik. Exempelvis studeras genetisk information både på individnivå och populationsnivå för att ta reda på mer om hur våra arvsanlag påverkar individers egenskaper, relaterar till olika sjukdomar samt förändras över tid och rum.

Ett annat profilområde vid Uppsala universitet som kräver stora datorresurser är materialforskning där man simulerar materialens egenskaper på molekylnivå, vilket kräver mycket datorkraft på grund av det stora antal atomer och molekyler som behöver modelleras. Den typen av simuleringar görs också för att studera proteiner och biologiska molekylers struktur och funktion.

Läs mer om UPPMAX

Anneli Waara